Stampa

di: Nino Rossi


 

 

 

Quand primavera l’ha creaa i sò fior
per fa la ròsa la t’ha copiaa tì,
quand poeu te see decisa a dà el tò amor
tra tanti tì tè cattaa foeura mì.

Son chi sòtta ‘l tò porton che te spètti stasera,
me par on sògn ancamò, el me par minga vera.
Te vègnet giò di scal ‘me ona nivola ròsa,
me senti ingigantì, senti ‘l coeur a s’cioppà,
fra on attim te see chì,
in di mè brasc.

Trii mes d’amor e tanta felicità,
pareva fuss Natal in paradis.
Ma poeu ona sporca vos che la me dis,
la carognada che tì te m'hee faa.

Son chi sòtta ‘l tò porton che te spètti stasera,
son chi a vedè se con l’alter te filet davvera.
Mi voraria vedè coi mè oeugg,
per convinciom, anca se poeu,
chi oeugg chi voraria streppà
per minga vedè al mond
fà tanti carognad.

E mì me ciappi ona ciocca e doman la me passa,
ma tì carògna te rèstet
per tutta la vita!